it's time to face the music

Jag har så mycket på hjärnan och hjärtat just nu... alldeles för mycket.
Var nästan tvungen till att gråta både igår och idag, känner mig så hjälplös!

Jag har alltid vart så snäll, så gullig och omtänksam, alltid sagt ja även om jag inte riktigt vill, för att inte såra andra eller på något vis göra dem besvikna. För jag tänker efter så mycket, hur jag skulle känna om den sa nej till mig osv. Så Överkänslig! Hatar det! Hatar att alla alltid frågar mig, eftersom jag självklart säger "ja". Hatar att ingen känner empati för mig. Jag tänker i stort sätt efter nästan tre gånger om jag verkligen kan säga en sak utan att såra personen! Även om jag inte känner människan...
Så nu när jag börjat säga nej och ifrån lite mer, kanske inte gör precis som alla säger och vill, ja, då är jag helt plötsligt "så jävla kaxig" och egoistisk? Tänk lite på mig förfan! Jag är lika mycket människa som alla er andra, jag beter mig bara som ni gör! Men det är väl så alla ser mig, översnäll och helt plötsligt en egoistisk bitch.

Och stackars lilla ego-eveliina som sitter här och är ledsen för att ingen bryr sig, ha! Som om att någon skulle bry sig mer nu.. nej, inte det jag vill få ut.. vet att ni som ska ta åt er läser min blogg och förstå bara. Att jag kanske t.ex. inte vill låna ut någonting för när jag frågar om jag får låna något, så blir det ett blankt stenhårt nej. Jag vill visa er hur ni beter er. Töntigt, va?
Men en person har faktiskt sagt till mig att jag ska säga ifrån mer, att våga säga ifrån. Nu är bara frågan, ska jag tacka dig eller ska jag inte? Du är också en utav dem som faktiskt får mig lite ledsen av det jag ändrat på.
Nu ska jag sova!

/E.